torsdag 10 oktober 2013

Att ha behovet

För att överhuvudtaget få personlig assistans beviljad måste man ha behov av assistans i ett eller flera så kallade grundläggande behov.

Dessa är enligt lagen personlig hygien, måltider, på- och avklädning, kommunikation och/eller annan hjälp som kräver ingående kunskaper om den funktionshindrade.

Har man bedömts av en handläggare på Försäkringskassan att ha uppnått ett visst antal timmar av dessa grundläggande behov är det möjligt att få personlig assistans för andra delar i ens liv också, till exempel arbete.



De grundläggande behoven är därmed av naturliga skäl en stor del av de personliga assistenternas faktiska arbetsuppgifter när den assistansberättigade arbetar.

En viss assistans har dock de flesta, men den är av ganska basal karaktär i form av rent praktiska göromål. 

Det handlar om att ta ned och bläddra i tunga böcker och pärmar, ta anteckningar eller skriva på dator samt att strukturera och organisera papper och kalendrar för dem som har kognitiva svårigheter. Förflyttningar, såväl inne på arbetsplatsen som utanför, är också en stor del av arbetet.

Sen kan det finnas praktiska problem, var ska assistenten vistas under tiden jag arbetar? Men det brukar man oftast kunna lösa. I början kan det kännas ovant för kollegorna att det är en annan person med. Det är en invänjningsperiod för kollegorna, men det har inte varit något problem egentligen.

I teorin skulle även det omvända kunna inträffa. Arbetsgivaren skulle kunna tvivla på att det är den anställde som utför arbetsuppgifterna och inte den personliga assistenten.

Det är kanske mest troligt i de fall där assistenten intar en mer aktiv roll, till exempel skriver åt den anställde. Ingen av personerna som är med i denna bok har dock upplevt detta.

Antagligen är arbetet av sådan kvalificerad art att det inte finns någon tvekan om vem som ligger bakom det som gjorts. Därutöver har många av dem flera olika assistenter med sig på arbetet. Att då sätta sig in i arbetet så pass mycket att de självständigt kan utföra det blir en omöjlighet för assistenterna.

Därmed inte sagt att dispyter inte uppkommer på de ställen som har erfarenhet av funktionsnedsättningar och där fler personer som har personlig assistans arbetar. 

Det kan lätt hända att alla tycker att just deras sätt att se på personlig assistans är det rätta. Men eftersom personlig assistans är just personlig måste skillnaderna få finnas där och respekteras.

Det går inte att säga någonting exakt om hur personliga assistenter bör förhålla sig på arbetsplatsen, eftersom önskemålen varierar så mycket från individ till individ.

De som intervjuats ger dock en indikation på att assistenten bör inta en mer tillbakadragen roll under arbetet än under fritiden. De flesta tycks ha något olika förhållningssätt till sina assistenter beroende på om de arbetar eller är privata.

Exempelvis kan det vara så att den anställde, eller dennes kollegor för den delen, inte önskar några åsikter från assistenten om hur arbetet ska utföras. Däremot kanske man tar emot tips på fritiden.