Det går inte att komma ifrån. Utbildning är viktigt.
Det är viktigt för alla i det kunskapsintensiva samhälle vi lever i idag. Än mer viktigt tycks det vara för personer med funktionsnedsättning och kanske framför allt de som har personlig assistans. Teoretisk kunskap kräver heller ingen fysisk förmåga.
Problemet om man pratar om såna här så kallade okvalificerade yrken är att folk tänker att om man har en assistent med sig så kan man lika gärna anställa assistenten. Har man en kompetens som man förvärvat sig som inte är så att säga "every man"-kunskap så har man ju lättare att få jobb.
Flera av de intervjuade har sagt att de upplever att det inte räcker med att ligga på samma nivå som en person utan funktionsnedsättning. Många gånger måste det finnas något mer för att arbetsgivare ska våga anställa. Helt enkelt det där lilla extra som kompenserar för funktionsnedsättningen oavsett om den inverkar på ens arbetsförmåga eller inte.
Jag tror man har nytta av nån extrakunskap när man söker jobb, inte minst om man har ett funktionshinder.
Att ha nån extrakompetens som kanske inte alla andra har, det kan ju vara IT-kunskaper, språk eller nån annan kunskap.
Men man måste också komma ihåg att utbildning inte är allt. Det finns personer som inte får jobb trots hög utbildning. Skillnaden är att det är lättare för en person utan funktionsnedsättning att ta ett tillfälligt jobb i till exempel en affär än vad det är för en person som har en funktionsnedsättning. Det omvända existerar naturligtvis också, de som lyckats få jobb utan högre utbildning än gymnasium.
Jag har ingen högre utbildning och jag tror man kan lyckas ändå om man inte ska bli läkare eller vad det nu kan vara för nånting.
